Det är fredagskväll och fenomenet fredagsmys är högaktuellt.
Men här sitter jag ensam i soffan framför tvn med vinglaset i handen och godisskålen på bordet.
De nya fina naglarna blänker, håret med den nya bruna hårfärgen är stylat, jag är uppklädd och upp piffad. Men till vilken nytta?
Det finns inget att se på på tvn, vinet i flaskan börjar ta slut och det finns bara salta pinnar kvar…
Va är det för liv jag lever…
Hade det inte varit roligare om man hade varit två? Någon att göra sig fin för, någon att dela vinet med, någon som äter ur godis skålen, någon som uppskattar en och någon som är redo att mysa.
Men ett förhållanden.
“När ska du städa? När ska du tvätta? Vad får vi till middag? Å vad tänkte du gör till min matlåda??”
Nä tack!
Det är rätt skönt att var själv. Jag behöver inte städa efter någon annan, jag behöver inte tvätta åt någon annan, jag behöver inte laga mat åt någon annan och jag behöver inte klaga på hur den andra inte hjälper till i hemmet. För inte är det meningen att den ena ska göra allt i det gemensamma hemmet??
Alltså jag har inget emot att göra sådana saker, men jag har ingen lust att höra klagandet över att jag inte har gjort det och att jag måste göra de sakerna nu.
Passar det inte? Näe men gör sakerna själv då!
Men visst saknar jag någon att sitta nära i soffan, någon att diskutera tv-programmets innehåll med, någon att mysa med. Men framför allt saknar jag någon att sova nära.
Jag tror jag skulle behöva en SS. En Sov-Sambo. Någon som kommer på kvällen, någon som jag kan mysa med framför tv, diskutera med och någon som jag kan sova nära. Någon som tar sitt pik och pack och drar till jobbet på morgonen utan diskussioner och irritation om vem som får duscha först och vad som finns i matlådan.
Men det kanske inte finns något sånt fenomen. Kanske är dags att införskaffa det, för nu är jag trött på att mysa ensam!
Alltså jag har inget emot att göra sådana saker, men jag har ingen lust att höra klagandet över att jag inte har gjort det och att jag måste göra de sakerna nu.
Passar det inte? Näe men gör sakerna själv då!
Men visst saknar jag någon att sitta nära i soffan, någon att diskutera tv-programmets innehåll med, någon att mysa med. Men framför allt saknar jag någon att sova nära.
Jag tror jag skulle behöva en SS. En Sov-Sambo. Någon som kommer på kvällen, någon som jag kan mysa med framför tv, diskutera med och någon som jag kan sova nära. Någon som tar sitt pik och pack och drar till jobbet på morgonen utan diskussioner och irritation om vem som får duscha först och vad som finns i matlådan.
Men det kanske inte finns något sånt fenomen. Kanske är dags att införskaffa det, för nu är jag trött på att mysa ensam!
