Trött och besviken

Jaha då har jag, kvinna på 32 år, fått barn sjukdommen scharlakansfeber... Och det var visst inget att leka med. Antibiotika och sängliggande... Men jäsingens vilka resor man får av antibiotikan =o) Det känns som jag ständigt är onykter! Men det är ju lite jobbigt i längden att ständigt känna sig full och vimsig, dessutom tror jag inte att det är så populärt hos polisen att köra bil, om jag nu skulle orka ta mig upp ur sängen och få för mig att ta en raggarrunda runt torget eller liknande.

Till min stora besvikelse har mitt giftemål och förmedlade kontakt uteblivit. Det lät väldigt positivt till en början men nu står det still. Jag vet inte om det är förmedlaren han själv som inte orkar bry sig eller om det är objektet som inte är intresserad.

Nåja, vad är väl en bal på slottet..? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar....

Fåfänga

Här om dagen blev jag kallad “väldigt fåfäng” för att jag sminkade mig innan jag åkte till Konsum. Ok, det kanske var lite mer smink än nödvändigt för att visa sig på Konsum, typ mascara, kajal och eyeliner istället för bara mascara, men jag kände att det är ingen som ska behöva skämmas över mig. Men är det verkligen att vara väldigt fåfäng? Det var ju bara lite extra för att försöka visa mitt lite finare yttre…

Enligt Wikipedia är ”Fåfänga: överdriven tro på egen förmåga att imponera på andra, med antingen sitt utseende eller sina förmågor” och ”Tillsammans med arrogans och förmätenhet faller fåfänga inom ramen för högmod som en av de sju dödssynderna”. Så vadå? Kommer man bli straffad bara för att man inte vill se ut som en blek fågelskrämma och skämma ut sig själv och andra? Jag skulle ju kunna få in alla de sju dödssynderna i en beskrivning av fåfänga. ´Fåfänga handlar om att känna vällust och få andra att känna avund. Och att känna vrede och girighet om man inte får frossa i att ha spegeln och duschen för sig själv. Och säkerligen skulle man inte känna lättja över vetskapen om att andra inte bryr sig om hur man ser ut!´

Och det var väl inte att imponera på någon annan med mitt utseende som var tanken, och jag har ingen större tro på att jag imponerar på andra bara för att jag har kajal och eyeliner på mig. Och någon större förmåga att gör ett snyggt sminkjobb på mig själv är det väl ändå inte frågan om bara genom att kladda lite extra med en kajal och en eyeliner?

Nej jag vet inte om jag köper det där. Jag trodde fåfänga mer var att köpa schampo för 200kr flaskan. Att plocka ögonbrynen varje morgon när man vaknar. Att inte gå ut utan smink. Att klippa sig hos frisören var 4:de vecka. Att köpa det senaste klädmodet. Att träna mer än vad man spenderar tid med sin familj. För i så fall är jag bara lite fåfäng…För jag köper schampo för 200kr flaskan, jag plockar ögonbrynen ofta, men långt ifrån varje morgon när jag vaknar och nej jag gillar inte att gå ut utan smink. Men jag klipper mig aldrig hos frisören, jag handlar oftast på rean och jag gillar att träna men spenderar hellre min tid tillsammans med min familj. Men det är bara saker som får mig att må bra och saker som jag tror får andra runt mig att må bra av och om det nu är det som ska kallas för att var fåfäng då vill jag stolt titulera mig fåfäng!!

Vilket elände...

Shadows are fallin' all over town

Another night and these blues got me down

Oh, misery! I sure could use some company

Since he's been gone I ain't been the same

I carry weight like an old ball and chain

Guess its all meant to be

For love to cause me misery

Oh misery! Oh misery!

Tell me why does my heart make a fool of me

Seems its my destiny

For love to cause me misery

And, oh! I've been down this road before

With a passion that turns into pain

And each time I saw love walk out the door

I swore never get caught up again

But ain't it true? It takes what it takes

And sometimes we get too smart too late

One more heartache for me

Another night of misery

Oh! And oh misery! Oh misery!

Tell me why does my heart make a fool of me

Oh misery! Oh misery!

Tell me why, why, why, why, why, why does this heart make a fool of me

Seems its my destiny

For love to cause misery, oh Misery

Guess its all meant to be

For love to cause me misery, oh, no, yeah

Nu är det dags för den gamla kärleken att rosta...

Besöks logg

Jag har förstått att min räknare av antal besökare inte fungerar så ni som är här och läser kan väl vara snälla och höra av er så jag vet hur många ni är. Om det är någon ide att fortsätta jiddra vidare eller om jag ska lägga ner...

En muffins med naggat självförtroende

Efter några månaders kämpande har jag lyckats gå ner några kilo i vikt och tänkte fira detta med att shoppa kläder. Sagt och gjort begav jag och min väninna oss till närmsta köpcentrum för att frossa i rea kläder. Väl inne på H&M hittar jag en urgullig och helt osexig pyjamas som jag bara måste ha! Men efter som jag inte har en aning om vad jag har för klädstorlek masar jag mig in i provhytten med en storlek som jag tror ska passa mig. Snacka om att jag blev förvånad när jag inser att jag kommer att få köpa denna pyjamas i storlek M! Vet inte när jag köpte kläder i storlek M senast! Självklart får jag för mig att pyjamasens storlek är felmärkt och sliter på mig kläderna för att gå och hämta ytterligare ett exemplar i storlek M. Men nej, jag får köpa en pyjamas i storlek M!!

Självförtroendet höjs enormt mycket och stolt stegar jag vidare till Esprit butiken där jag hittar några riktigt fina toppar och tröjor på rean. De ser ganska så små ut och där inne inser jag att jag kanske inte kan ha storlek M i alla kläder i alla fall utan tar med mig några plagg i storlek XL, som ser någorlunda ut att vara i mått som mitt tidigare inköp i storlek M, in i provhytten. Inne i provhytten kommer verkligheten i kapp… XL passar inte…

När min super smala väninna kommer ut ur provhytten och glatt visar upp sina ny fyndade rea-plagg ser jag att hon har köpt kläder i storlek L. Självförtroendet höjs lite då den här butiken måste sälja kläder i extremt små storlekar!!

Men hädan efter kommer jag bara handla kläder på H&M!

Med muffinseffekten, all American style, på näthinnan, vandrar jag hemåt med naggat självförtroende…

Förmedlad kontakt!

Wohoo!

Bapararabapa, Bapararabapa!

Dansar glädje danser hemma på vardagsrumsgolvet!

JAG SKA GIFTA MIG!!

Ja eller jag ska gå på dejt i alla fall!

Det var så att jag hittade ett foto på en söt kille på en blogg och onykter som jag var vågade jag ju klämma dit en fråga om vem den söta killen på kortet var och om han var singel.

Så nu ska jag på dejt! Eller dejt och dejt föresten… Blogg innehavaren Marcus har lovat att förmedla kontakt och kontaktförmedling är väl det samma som dejt?

Fast tänk om killen på kortet inte alls är intresserad av någon förmedlad kontakt även fast han är singel…. Tar jag ut för mycket i förskott nu?

Nä! JAG SKA GIFTA MIG! Ja eller åtminstone gå på dejt!!

Bapararabapa, Bapararabapa, Bapararabapa…
　

1 på 100

En dag när jag var på väg hem stod där två unga och väldigt snygga, vältränade killar utanför min grind. Självklart var jag tvungen att titta så lite som möjligt eftersom det ofta är en bristvara i mitt liv på unga och väldigt snygga, vältränade killar och höll inte alls nästan på att fastna med fingrarna i låset på grinden…

Dagen efter står jag på mitt jobb och berättar om mitt icke spanande på två unga och väldigt snygga, vältränade killar när jag hör en dörr smälla igen. Jag vänder mig om och står öga mot öga men en av de två unga och väldigt snygga, vältränade killarna från dagen innan. Hur stora är chanserna att en av dessa två unga och väldigt snygga, vältränade killar, precis när jag berättar om honom för mina arbetskamrater, kommer in stövlandes på mitt jobb för att utföra ett arbete! Jag hoppas att han inte hörde vad jag berättade…