ENSAM MAMMA SÖKER; SIN ANDRA HALVA!

Alla har vi våra egna liv med drömmar, hopp och mål. Jag skulle vilja dela mitt liv med någon, och få vara en del av någons liv. Inte vems som helst, utan en speciell kille som betyder lika mycket för mig, som jag betyder för honom. En kille som ger mig trygghet och ro, någon som får mig att känna att det gör inget vad som än händer - han finns där för mig. Vi ska kunna prata om allt, men även kunna sitta helt tysta och ändå njuta av varandra. Dela vardagen med varandra, och finna stöd, respekt och odödlig kärlek i varandra.

Du ska få veta hur mycket du betyder för mig, hur mycket trygghet du ger mig, få se hur mycket jag bryr mig om dig och hur mycket jag kommer att ta hand om dig. Jag ska njuta av ligga bredvid dig och lyssna till varje andetag du tar i min närhet. Jag vill kunna vakna upp bredvid dig, somna med dig i famnen framför en film eller en så enkel vardaglig sak som att laga mat med dig. Få uppleva alla sådana småsaker som får oss att må bra tillsammans. Jag vill kunna känna det där självklara; att vi ses vid matbordet ikväll efter jobbet och den första jag ringer när det händer något, roligt eller sorgligt, är dig.

Jag vill hitta en kille som är min bästa vän och älskare, någon som kan viska i mitt öra hur underbar jag är, och som hela tiden påminner mig om hur mycket jag betyder för honom. Jag vill hitta honom som tar mig med till sina kompisar, kramar min hand och säger; "Det är henne jag älskar!"

Du ska vilja vara mer än bara dig själv. Du ska vilja vara ett vi.

Blivande Kaffetant...

Sitter här och är alldeles vimmelkantig i huvudet av kaffe… är det så här det känns att dricka kaffe?? Är det verkligen meningen att man ska bli så här påverkad? Går ni andra vana kaffedrickare runt så här hela dagarna?? Och sen fyller ni på med jämna mellanrum? NI ÄR NOG GALNA! Jag kan förstå att kaffe är beroende framkallande efter denna kicken, men vill man verkligen gå runt och känna så här hela dagarna?

Jag var tvungen att koka kaffe till ett chokladbollsbak och tänkte att jag kan väl ta mig en kopp kaffe mocca (kaffe med socker, kakao och varm mjölk) medan jag ändå höll på. Nu är ju jag ingen stor kaffedrickare, för att inte säga att jag är totalt ovan kaffedrickare. Händer kanske 1 gång vartannat år men har hört att kaffe mocca ska vara väldigt gott, och det var det faktiskt. Men vilken kick! Tur att jag sitter ner… Men men, det blir nog inget mer kaffe de kommande åren för min del…

En riktig vän hade svarat första gången…

I can take the rain on the roof of this empty house
That don't bother me
I can take a few tears now and then and just let ’em out

I'm not afraid to cry every once in a while

Even though goin' on with you gone still upsets me
There are days every now and again I pretend I'm okay
But that's not what gets me

What hurts the most
Was being so close
And havin' so much to say
And watchin' you walk away

And never knowin'
What could've been
And not seein' that lovin' you
Is what I was tryin' to do

It's hard to deal with the pain of losin' you everywhere I go
But I'm doin' it
It's hard to force that smile when I see our old friends and I'm alone
Still harder gettin' up, gettin' dressed, livin' with this regret
But I know if I could do it over
I would trade, give away all the words that I saved in my heart
That I left unspoken

What hurts the most
Is being so close
And havin' so much to say
And watchin' you walk away

And never knowin'
What could've been
And not seein' that lovin' you
Is what I was tryin' to do,

ROLIGT

Efter en trög höst tänkte jag att jag skulle få arslet ur vagnen och börja skriva lite mera. Jag ser att jag har några trogna läsare som är här var eviga dag och läser även fast jag inte skriver något...

ROLIGT tycker jag!!

Mindre ROLIGT tycker säkert ni att det är eftersom jag inte skriver något =o)

Men nu ska det bli ändring.



Hoppas ni har haft en bättre höst än mig!!